110716, lördag

God morgon, mina vänner. Hur mår ni idag? Mår ni bra? Det hoppas jag, för det gör jag.. Eller, jag har lite huvudvärk men det är inget som inte går att lösa med lite mat och vatten. Jag har ”precis” vaknat efter min nattssömn.Det är skönt att detta är andra dagen som jag har kunnat sova tills jag vaknar. Men tro inte att jag är ledig för det, för det är jag inte. Klockan 15 börjar jag jobba idag och slutar 21.15. Sen är det bara att sova då jag jobba hela dagen imorgon, förutom en rast mellan 11.15-16.00..

Gårdagen var helt perfekt. Jag gick över till Julia och umgicks med henne och hennes mamma. Vi kollade på ”Black swan” och jag kan säga att den filmen var inte någonting som jag trodde att den skulle vara. Det var en konstig film, tyckte jag, då jag hade förväntat mig något helt annat. Men vi tre satt som fängslade igenom hela filmen så den fångade oss verkligen från första början. Den är helt klart sevärd!

Efter filmen gick jag och Julia på en kvällspromenad så att vi kunde prata om allt och ingenting som vi bara behöver få prata om ibland. Alltid lika skönt att göra så. Sen är det så skönt att vara ute och gå ibland husen här när ingen är ute, bara vi..

Filmkväll hos Julia

En så i övrigt dålig dag ser ut att sluta bra. Jag har precis lagt på efter ett samtal med Julia. Vi har bestämt att jag snart ska gå över till dem för en filmkväll. Jag, Julia och Maria. Filmen vi ska se är ”Inception”.

Jag och Julia satt och pratade om den filmen igårkväll och som ett sammanträffande när Julia var hos hennes pappa idag talade han om att han hade köpt den filmen och frågade om Julia ville låna den. Är det inte sjukt hur saker och ting kan bli ibland? Så självklart ska vi se den filmen och vi är förväntansfulla och hoppas att den är bra. Någon som sett den? Är den bra?

Jag är så glad att jag har Julia och hennes familj, de är helt underbara!! Kolla bara på bilden. Julia, Maria, barnen och Zacky. Bilden lånade jag härifrån och den togs samma dag som de hämtade hem Zacky ifrån uppfödaren.

110619, söndag

Eftersom jag har tittat på såpass mycket film i helgen tyckte jag att det var synd att sluta med det igårkväll, så jag satte på en till film innan jag gick och la mig. Det fick bli ”The last song” med Miley Cyrus. Den har jag sett en gång förut men jag var sugen på att se en tjejfilm och denna är väl en tjejfilm om något. Det slutade med att jag satt och stortjöt in på småtimmarna. Jag klarar inte av slut som i den här filmen. Jag gråter ögonen ur mig. Jag är världens mest blödiga människa, så när jag tittar på film kan jag börja gråta bara av att en karaktär i filmen gör det. Då kan ni lista ut hur det blir när någon faktiskt dör.

Efter att jag hade lugnat ner mig och torkat tårarna hoppade jag in i en film som gick på 4+, ”Invisible”. Jag kan inte uttala mig så mycket om hur bra eller inte bra den var eftersom jag missade början. Men det jag såg var helt okej.

Sen hade klockan helt plötsligt slagit 02.11, och jag var inte trött. Men någon gång somnade jag, och att det var sent är inte så svårt att lista ut när jag vaknar efter 11. Det gör jag aldrig, nästan.

En lördag i smärtans tecken

Jag har ont. Det känns som om jag har ont i hela kroppen, men egentligen är det ”bara” ryggen. Och munnen såklart. Och lite huvudvärk. Eller, ganska mycket faktiskt. Men då vet jag att jag har rört på mig idag, och det är ju bra. Tyvärr har jag kombinerat städandet med att ha druckit allt för lite vatten, därav huvudvärken. Men men, I will survive.

Jag har precis sett på världshistoriens sämsta film. ”Americas sweethearts” eller någonting liknande hette den. De visade den på 3an. Skitdålig var den iallafall. Igår, däremot, såg jag en riktigt bra film. En riktig tjejfilm. ”Something borrowed”. Sen såg jag även på ”Step up 3”, som jag visserligen har sett en gång förut men den tåls att ses på flera gånger.

Jag tror minsann att jag ska se en film till innan jag lägger mig. Frågan är bara vilken..?

Eftersom detta inlägg inte har något sammanhang över huvud taget bjuder jag på en bild på mig som togs för länge, längesen. Som inte alls har med texten att göra, utan bara för att jag känner för det. So, here you go.

Batman

Jag är nog den sista som vandrar på denna jord som har tittat på den omtalade Batman. Batman begins (jag var till och med tungen att googla vad filmen hette, inte ens det kom jag ihåg, haha) gick på 9an igår så jag och Julia kollade på den. Julia är det störtsta Batman-fanet jag någonsin har träffat tror jag. Hon mer eller mindre tvingade mig att titta på filmen, och de är jag verkligen glad över. Jag trodde att Batman skulle vara som Superman eller Spiderman. Den ena är ifrån en annan planet och den andra blir biten av en radioaktiv spindel. Ingenting är särskilt realistiskt eller min smak. Men Batman får ingenting gratis och den är mycket mer realistisk och det var en riktigt bra story.

Medan vi kollade på filmen satt och hon förklarade en massa för mig. Hon förklarade någonting om att Batman typ fyllde år igår. Det var någonting om att den första tidningen med honom släpptes igår år 1936(?) av något förlag. Som jag sa till T, antagligen skulle jag inte komma ihåg den infon idag. Ja, kom ihåget var lite dåligt men jag tycker ändå att jag kom ihåg det ganska bra, haha.

Enligt både T och Julia ska tydligen tvåan vara bättre. Det ska bli kul att få se den också, när det nu blir. Jag tyckte att ettan var sjukt bra så jag ser fram emot tvåan. Vad tycker ni, är tvåan bättre än ettan?

Gårdagskvällen var så sjukt bra, av många anledningar. Jag gick och la mig med ett leende på läpparna och det var det längesen jag gjorde.

110417, söndag

God morgon, god morgon. Jag och Storm har varit på en morgonrunda i det halvtråkiga men sköna vädret. Annars har det varit en lugn och skön morgon. När jag vaknade var det en gossig hund som kom och pussade på mig. Det är ett mysigt sätt att vakna på.

Igår var jag inte allt för duktig. Jag skulle göra fiskgratäng och när det hade gått ett tag så skulle jag kolla hur den mådde i ugnen. Jag skulle nog ha låtit bli det. Jag brände mig rejält på ”mellanfingret” på vänster hand. Jag såg att jag stötte emot med fingret men det tar ju ett tag innan signalerna går upp till hjärnan att det är varmt och gör ont. Så i ca två sekunder hade jag 225 grader emot mitt finger. Det luktade som jag tror att bränd kassler luktar. Not nice. Men så går det när man inte är så duktig som man tror, haha.

Nu ska jag ta och mysa ner mig i soffan och kolla på ”Marley and me” som går på canal+ hits.

110410, söndag

Gårdagen blev väldigt lyckad och jag kunde inte vara mer nöjd med folket som kom. Vi blev en hel del även fast jag inte trodde det. Sent brev det också, som vanligt. Jag har inte sovit så många timmar inatt/imorse kan jag säga.

Nu tittar jag och morbror F på ”Bröderna Karlsson”. Härlig söndag.

The chainsaw massacre

Ja, som jag skrev igår så kollade vi på ”Motorsågsmassakern”. Jag kan inte säga annat än att det var det sämsta jag har sett. När det skulle bli spännande hör man bara en massa skrik men man fick aldrig se något blod eller något annat som ska finnas med i en skräckfilm. Man fick bara se motorsågen anvädas en gång i stort sett, annars sprang den förvuxna bebisen runt med den och jagade en tjej. Den var så dålig att det är pinsamt.

Nu såg jag att det finns en nyare version, ifrån 2003. Vi såg den ifrån 1974. Det kanske är därför folk pratar om hur läskig den är. För de har inte sett den första filmen. Den sög!! Jag kanske ska få tag på den nyare versionen och se den också. Den kanske är lite skrämmande iallafall. 

Jag ger upp

Jag har försökt se en annan film, men det blev två emot en. Så jag ger upp. Nu ska vi se Motorsågsmassakern. HJÄLP!

Hachiko – A dog’s story

Jag har precis sett en film som gjorde att mitt hjärta brast och tårarna rann. Att det är en sann historia gör ju att filmen berör än mer. Alla som har sett den innan mig har sagt precis det jag kommer säga nu: Det är en otroligt bra film. Har du inte sett den borde du göra det.

Handling: När Hachiko kommer till sitt nya hem, dröjer det inte länge förrän han och hans husse är oskiljaktiga. Varje dag vid samma tid möter Hachiko sin husse vid tågstationen, och hunden blir en älskad medlem i familjen. Men så en dag återvänder inte husse. Trots det väntar Hachiko troget – men förgäves – på sin husse varje dag under de kommande tio åren. Hans öde berör många av de människor som passerar stationen, och de hjälper hunden med mat och varma ord.

Idag finns en bronsstaty rest av Hachiko, som var av den japanska rasen akita, på den plats vid Shibuya Station, där han troget väntade varje dag.